Tillverkare: John Bergman & Son Mek Verkstad, Motala
Tillverkningsnummer/år: 1/1928
Vikt: 1,3 ton
Effekt: 40 hk
Motor: A-Ford, 4 cyl, 40 hkr, bensin/fotogen
Av en händelse råkade den lilla mekaniska verkstaden John Bergman & Son i Motala bli loktillverkare, då Lemunda Sandstensbrott norr om Motala i Östergötland i slutet av 1920-talet var i akut behov av ytterligare ett litet lok för sina transporter på området. Man var redan ägare av ett lok av Österrikisk tillverkning från den inte okända firman Austro Daimler. Men då det verkar som att en affär med att köpa ytterligare ett likadant lok misslyckats frågade stenbrottets disponent, Wilhelm Abenius, sin gode vän John Bergman om inte han kunde lösa problemet.
John var vid tillfallet mest intresserad av ångmaskiner och fartyg, men kunde inte motstå disponentens förfrågan utan lät runt 1930 tillverka detta lok. Uppenbarligen blev loket till disponentens belåtenhet, så ytterligare två liknande lok kom att levereras från den diminutiva Motalafirman till Lemunda-bolaget, det andra ca 1936 och det tredje 1937.
AB LEMUNDA SANDSTENSBROTT
Verksamheten vid Lemunda Sandstensbrott har mycket gamla anor. På 1600‐talet tillverkades under många år kvarnstenar och slipstenar.
Ar 1870, då ca 50 man arbetade vid företaget, bildades AB Lemunda Sandstenshrott.
Lemunda sandstensbrott tillverkade bland annat kvarnstenar, men kom så småningom att mer och mer inrikta sig på olika högkvalitativa sandprodukter för bl a glastillverkning. Med all sannolikhet köpte man detta lok för att starta en ny sandupptagning i kanten av sjön Vättern. I början av 1960-talet fasades järnvägsdriften ut vid Lemunda, men två av loken stod kvar i sitt lokstall ända till 1980 då de köptes av en privatperson från Motala som renoverade loken till körbart skick. 1986 såldes båda loken till Åke Asph, som nu är ägare till lok nr 2.
Företagets storhetstid varade fram till början av 50‐talet och hade som mest ett 80‐tal anställda. I dag har stenindustrin sålts till nya ägare.
Idag har tystnaden lägrat sig över de gamla stenbrotten i Lemunda. I den fordom vältrafikerade hamnen kan man knappt lägga till med en eka idag, då Vättern med råge återfyllt alla rester av sandutvinning. På fabriksområdet finns ännu byggnaden som Wilhelm Abenius lät uppföra på 1940-talet för en hypermodern stenkrossanläggning kvar. Stora delar av utrustningen i byggnaden tillverkades av John Bergman, men idag ar allt utrivet och skrotat sedan länge. De äldsta kvarvarande delarna av industribyggnaderna håller sakta men säkert på att återgå till naturen sedan intresset för bevarande verkar ha svalnat.
Tekniska data:
Motor och växellåda från en A-ford av 1929 års modell. Motorn har säkerligen bytts ut flera gånger under lokets levnadstid, men troligen har loket alltid haft en A-fordmotor.
Kraftöverföringen sker med hjälp av en riktningsväxellåda av John Bergmans egen konstruktion via kedjor till bada hjulaxlarna.
Spårvidd: 600 mm.
John Bergman & Son Mek Verkstad:
Firman, som från början hette John Bergmans Mek Verkstad, var verksam i Motala mellan 1923 och till någon gång i början av 1980-talet. Firmanamnet fanns dock kvar anda till i början av 1990-talet.
I samband med att Johns son, Bertil Bergman, i mitten av 1940-talet var färdigutbildad ingenjör bytte firman namn till John Bergman & Son Mek Verkstad.
Mellan år 1930 och 1955 tillverkade man 49 lok av varierande storlek för i första hand stenbrott, torvmossar, tegelbruk och sågverk. Firmans huvudverksamhet var förvisso egentligen olika former av reparationsarbeten och legotillverkning, men några enstaka egna produkter hade man på repertoaren. Bl a de små industrilok som ni idag kan se två exemplar av har i Lakvik. Under andra världskriget fick denna tillverkning av smålok ett ordentligt uppsving då man sålde motorlok med gengasaggregat till den under kriget uppblomstrande bränntorvindustrin.
Man vågade sig efter kriget på att bygga betydligt större lok, och var förmodligen Svenska pionjärer ifråga om lok med rullagrade koppelstänger. Detta fick tyvärr till följd att båda de lok som byggdes på detta satt fick problem med just dessa. Övriga lok rullade sa länge det var tekniskt mojligt, och loken med koppelstänger byggdes så småningom om till kedjedrift.
Otroligt nog finns hela 9 lok av John Bergman (& Sons) Mek Verkstads tillverkning bevarade, nästan 20 procent av tillverkningen! Det sista JB-loket i kommersiell drift togs ur bruk ca 1984 efter 38 ars drift. Detta lok finns representerat hos järnvägsmuseet i Gävle i form av nr 127/1946.
Den lilla verkstaden finns ännu kvar i Motala, men numera som reparationsverkstad at Rederi AB Kind. Rederiet driver fartygen MS Kind (Kinda kanal) och MS Nya Skargarden (Jönköping). Ägare av rederiet ar John Bergmans ättlingar Tomas Bergman och Marianne Trygg, sa än lever firman i viss man kvar! Flera av reparationerna av lok 127 har gjorts i samma lokaler som loket en gång har tillverkats i!
Bevarade JB-lok:
Nr Placering
1/1928 Risten – Lakviks Järnväg
3/1936 Risten – Lakviks Järnväg
5/1939 Maskin & bruksbanemuseum
6/1939 Oscar Ekenvik Borlänge
109/1941 Lönnstorps Gård Skåne
126/1945 Industrimuseet Motala
127/1946 Aska Vedbana Vadstena
130/1946 Risten Lakviks Järnväg
148/1953 Anten Gräfsnäs Järnväg
Samtliga lok ar privatägda, utom 1, 3, 130 och 148 som ägs av respektive järnvägsmuseiförening.
Oljevolym motor: 4,75 l (SAE 30)
Oljevolym hastighetsväxellåda: 1 l (SAE 140 eller 90)
Oljevolym fram/backväxellåda: ? l (SAE 140 eller 90)